när man vill skriva så mycket, säga så mycket och få så mycket förklarat, det är då allt tar stopp. det är som om orden fastnat någonstans inuti och inte kommer ut. mina tjejer, mina fina älsklingstjejer, mina vapendragare. ni är så jävla bra! man inser inte hur bra man har det förns man får det förklarat för sig. helt ärligt vet jag inte hur jag skulle klarat mig igenom all skit utan er. att ha några att tjuta sönder tillsammans med, garva ihjäl sig tillsammans med, festa, mysa, reflektera, vrida och vända på allt och bara slippa känna sig ensam. det är det finaste och värdefullaste man kan ha. När sveken är som svårast att förlåta, och när det känns som ingenting kan göra allt bra igen. då finns ni där och stöttar, peppar och får allt att bli så jävla bra. Genom att ni bara finns där gör att allt blir mycket lättare. Ni betyder så otroligt mycket och finare vänner finns inte, i promise.
jag plockar upp bitarna från ditt hjärta när det krossas,
och jag försöker alltid resa dig upp när du faller.
när det gör ont att se tillbaka och du är rädd för att se framåt,
titta då brevid dig för jag kommer alltid att finnas vid din sida!<3
tack för att ni finns, jag älskar er.