Kom nyss hem från skolan. Pallra mig faktist dit idag, bra där! I början gick det bra och jag mådde helt okej, men framåt eftermiddagen fick jag feber och kände då att det va lika bra att dra hem. Så idag är iaf min måndag avklarad. Första dagen i sista veckan, sjukt. Fattar inte hur fort det går, det är faktist nu man vill stoppa tiden. Det är nu man inte riktigt vill inse att det snart är slut och att vi faktist skiljs åt, splittras och hamnar på olika ställen. Känns lite läskigt att börja gymnasiet. Jag kmr sakna tryggheten, gemenskapen och alla underbara människor man lärt känna under det här tiden, ja allt! Även fast jag kmr sakna allt det där så känns det ju lite bra att börja gymnasiet iaf. Få träffa massa nytt folk, bilda sig nya uppfattningar, glömma allt som varit och börja om på nytt. Det är nog bra för mig.. i guess.
När jag började 7an var jag helt annorlunda från hur jag är idag. Jag var sjukt blåögd, jag insåg inte alls att man inte ska stå ut med att bli sårad och hur mkt man faktist är värd. Under dom här 3 åren hände det väldigt mkt i mitt liv. Även fast folk kanske tycker att det inte är någon stor sak så var det stort för mig, det sårade mig och fick mig att må sjukt dåligt. Allt som hände fick mig att börja se allt från andra perspektiv, jag insåg vad som verkligen betyder nåt och vad jag faktist är värd. Jag har blivit så grymt mkt starkare av allt som hänt. Även om allt kändes skit då och jag aldrig trodde jag skulle bli glad igen så hade jag så jävla fel. Jag växte av allt. Jag var tvungen att slås till marken för att sedan kunna gå vidare och må bra igen. Och jag tror att det där stämmer "Det är nog meningen att man ska falla isär för att kunna bli hel igen" Tiden läker alla sår, och ja det stämmer faktist. Det gör det, men det tar olika tid för alla. Man måste få gråta, hata, slå sönder saker och älta älsta älta. För det går över sen, det lovar jag. För mig tog det ungefär 1,5 år innan jag kände att jag var tillräckligt stark för att klara av det, för att känna att det är dags att gå vidare nu. Och det känns så jävla bra, fyfan vad bra det känns! Jag vet att jag aldrig nånsin ska låta någon få mig att må lika dåligt igen, aldrigaldrigaldrig! Jag ska inte slås till marken igen, jag ska inte sjunka lika lågt och jag ska aldrig hamna på botten! Det är nya tag nu, ett nytt plan i mitt liv och det börjar om 4 dagar, tror ni jag längtar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar